Jobba bör man, annars dör man

När man var liten så hade man alltid en massa drömmar om vad man ville bli då man växte upp. Eller ja, de flesta hade i allafall dessa.
Jag var inget undantag...
Jag kan dock inte minnas någon specifik dröm som jag haft, men jag vet att jag haft dessa. Oavsett vad man haft för dröm så är den gemensamma nämnaren att nästan alla hade dessa drömmar.
Några har tur nog och lyckas genomföra dessa, men detta tordes vara en minoritet. Så vart det även för mig.

Under nio år får man trava sig igenom grundskolan, kanske är det ens drömmar om friheten den dagen då man slutar som får en att jobba vidare. Vissa andra brydde sig ännu mindre och bara föll igenom systemet.

Efteråt kommer gymnasietiden, det är nu man ska välja vad man vill bli för något som vuxen. Vissa skippar gymnasietiden helt, och ibland undrar man vad som är bäst. Det är inte en fråga om vad man kan, vad man vill lära eller vad man orkar. Det handlar om att antingen börja vuxenlivet direkt, eller att skjuta upp på det under 3 års tid. För en sak är säker, den dagen då man står där och känner sig fri över att skolan slutat, det är dagen innan man står på alla fyra med byxorna nerdragna.

Nu talar jag inte om studentfesten, utan retoriskt. Det är slutlekt nu. Allvaret har börjat och det är dags att släppa sargen och komma in i matchen.
Ett helt nytt liv börjar. Man kan inte stanna hemma då man känner för det.
Att ligga kvar i sängen betalar inga räkningar.
Att ligga kvar i sängen ger inte någon lön...

Vissa kommer att försöka klättra i karriärstegen och sikta högre, andra kommer att nöja sig med det dom har. I alla fall handlar det om samma sak, att man måste jobba med något som genererar pengar.